The Pink Grapefruit

Jag lägger ner tre gånger så mycket tid på allt jag gör
 
Innan jag har ett uppdrag jag ska ut på, ett möte eller en middag med bekanta, måste jag processa och gå igenom alla tänkbara scenarion i mitt huvud. Jag föreställer mig hur det kommer att vara, hur det kommer kännas, vad som kan gå fel, hur jag ska hantera det hela. Jag får ångest.
 
Inte nog med det. Efter att jag utsatt mig själv för vad det nu är jag ska göra, måste jag gå igenom allt igen. Gå igenom vad som faktiskt hände och hur det eventuellt kan påverka mitt liv eller hur människor ser på mig. Ibland kan jag älta saker flera dagar efter att det skett, oavsett om det gick bra eller ej.
 
Tänk dig hur utmattad man blir. Jag lägger ner tre gånger så mycket energi, tre gånger så mycket tid och upplever tre gånger så mycket stress och oro. Det är inte konstigt att man blir trött.
 
Någon som kan relatera? Även om detta inte brukar hindra mig från att utsätta mig för saker och ting, så är det väldigt påfrestande och något jag definitivt vill jobba på. Faktum är att jag har skrivit upp mig på en yoga/meditationskurs med start denna veckan, och min förhoppning är att det ska hjälpa mig att fokusera min energi på sådant som faktiskt är viktigt och släppa negativa och destruktiva beteendemönster.
Finnkamp? - Skadliga värderingar i reklam
 
För några veckor sedan befann jag mig på en bensinstation. Osminkad, sliten och trött. Min blick vandrar mot en affisch, den enda affischen på hela bensinstationen. Jag ser en bild på en kvinna med en monsterfinne i pannan och texten "FINNKAMP?" "En av fördelarna med att tanka obemannat". Chockad över vad jag ser tar jag en snabb bild och försöker sedan hitta information om kampanjen, utan resultat.
 
Det var därför glädjande när jag i dagarna fann att denna reklamaffisch har blivit anmäld till Reklamombudsmannen för kränkande reklam. Glädjen varade dock inte länge när jag läste uttalandet och vad man kommit fram till. Men innan vi går in på vad ST1 och Reklamombudsmannen sagt, går vi igenom mina egna känslor och tankar när jag såg denna reklam.
 
Jag har lidit av akne i 10 år. I 10 år har jag skämts över mitt utseende, försökt sminka över det värsta och ibland stannat hemma helt när jag fått markanta, ömmande bölder i ansiktet. Vi ser aldrig modeller med finnar i ansiktet. När vi ser personer med akne i film och tv är det oftast personer som ska uppfattas som "töntar". Akne används som ett sätt att förstärka hur oälskvärda och äckliga dessa karaktärer är. I de fall där en karaktär som anses vara snygg får en finne, är detta världens grej och något som karaktären skäms väldigt mycket över. Dessa värderingar formar hur vi ser på akne och människor som lider av det. Det har tagit mig många år att våga mig ut osminkad utan att skämmas. Jag har accepterat det. Faktiskt börjat må bättre. För det är ju "bara" röda prickar som jag inte kan rå för.
 
Att då mötas av denna reklam är som en smäll på käften. Jag förstår att det är meningen att det ska vara roligt, igenkännande. Men vad är budskapet? Budskapet är att man ska skämmas. Att ha en finne i pannan är något man vill gömma. Det sista man vill är att träffa på andra människor när man ser ut sådär, och därför är det bra att tanka på en obemannad bensinstation. Denna reklam är kränkande. Den är kränkande för mig och alla andra som någonsin lidit av akne.
 
Akne är en sjukdom som i många fall leder till depression och dålig självförtroende. Det kan hindra människor från att gå ut och socialisera, att skaffa jobb, att leva ett normalt liv. Det är otroligt påfrestande både psykiskt och fysiskt. Tänk dig att gå runt med ömmande, variga bölder i ansiktet. Varje dag. Det gör ont att prata, det gör ont att skratta, det gör ont att tvätta ansiktet. Men det som gör mest ont är hur man dessutom måste skämmas och försöka dölja det. Att redan må extremt dåligt över något och sedan gå ut och se denna affisch är som en bekräftelse på att alla ens nedvärderande tankar är sanna. Akne är äckligt. Akne ska man skämmas över.
 
Hur ser Reklamombudsmannen på denna kampanj?
 
"Även om acne självklart kan vara besvärligt eller till och med försvåra personers vardag och självbild, kan scha­bloniserandet av att ha fått en ensam finne (det vill säga en tillfällig olägenhet som normalt inte ens benämns som acne) såsom i nu förevarande reklamenheten, rimligtvis inte sägas utgöra en kränkande eller nedvärderan­de framställning."
 
Okej, så bara för att det är en ensam finne är det inte kränkande mot människor som lider av akne? En enda finne är något att skämmas över, men har man fler är det såklart inte pinsamt eller roligt längre. Man beskriver bilden som en karikatyr och att den är "uppenbart överdriven samt har en tydlig humoristisk ansats". Bara för att den är överdriven och menad att vara humoristisk betyder inte det att den inte är kränkande och förmedlar skadliga värderingar.
 
ST1s förklaring och Reklamombudsmannens motivering låter mest bara som "Meh, det var ju bara ett skämt!". Det är uppenbart att opinionsnämnden och reklambyrån som skapat affischen inte förstår allvaret i hur denna typ av framställning kan skada människor som lider av akne och hur det bidrar till problematiken kring skam associerat med akne.
 
Gör om, gör rätt!
 
Här kan ni läsa anmälan och opinionsnämndens uttalande:
 
 
Spara
Att hitta tillbaka till sig själv
 
Den här veckan har väl inte riktigt gått som jag tänkt, men trots motgångar har jag varit mestadels positiv och faktiskt produktiv. Häromkvällen såg jag filmen Never Let Me Go som baserats på boken med samma namn av den numera Nobelpristagaren Kazuo Ishiguro. Filmen handlar om barn som avlas fram med enda syfte att bli organdonatorer. Filmen fick mig att tänka på min egen kropp och dödlighet.
 
“Maybe none of us really understand what we've lived through, or feel we've had enough time.”
 
All tid jag har lagt på att tvivla på mig själv, jämföra mig själv med andra och att göra saker jag inte tycker om och mår dåligt av, är bortslösad tid. Jag har de senaste tre åren saknat fokus. Jag har gått från det ena projektet och jobbet till det andra, startat upp saker jag egentligen inte är motiverad till, och sen behövt lägga ner allt och ta en paus. Det slog mig efter att jag sett filmen ovan att jag är helt lost. Vad håller jag på med? Varför strävar jag efter saker jag egentligen inte vill? Jag brukade veta precis vem jag var och vad jag ville få ut av livet, och nu går jag runt i cirklar och jagar min egen svans.
 
Jag måste hitta fokus. En röd tråd. Bara det faktum att jag har tre olika kanaler på tre olika plattformar, med olika namn och innehåll är ett bevis på hur mycket mitt liv spretar. Men jag har redan börjat planera vilka förändringar jag ska göra, och dessa förändringar kommer förhoppningsvis att spegla mig som person mer.
 
To be continued...