The Pink Grapefruit

Min akne är som en mask
Min hy har blivit sämre igen. Hakpartiet och området runt munnen har blossat upp, och jag får dagligen nya finnar. Det är givetvis påfrestande, och jag känner hur mitt humör och allmänna inställning till saker och ting blir sämre. Jag känner inte för att gå ut, att sminka sig ger ångest bara av tanken, samtidigt som det är otänkbart att gå ut på stan osminkad. Det är inte bara finnarna, utan också texturen på hyn som är otrevlig. När jag sminkar mig ser det liksom inte bra ut, oavsett hur mycket jag har skrubbat och smörjt in. Förmodligen borde jag inte skrubba hyn så mycket som jag gör, men utan att göra det kan jag inte bära smink alls pga alla hudflagor.
 
Det känns som att jag bär en mask. En rödflammig, varig, otrevlig halloweenmask som jag inte kan ta av. Det här är inte jag. Mitt ansikte känns främmande. Nästan varje dag frågar jag mig själv hur min sambo kan älska någon som ser ut som mig. Hur han vågar pussa mig i ansiktet. Varenda puss får mig att känna mig älskad, samtidigt som jag känner obehag å hans vägnar. Jag tänker att han säkert råkade pussa rakt på en finne, och hur äckligt det måste kännas. Hans ansikte är mjukt och lent och pussvänligt, och mitt är fullt av kratrar och blodiga sår. 
 
Jag vet att dessa tankar är destruktiva. Jag anser också att man inte ska låta sådana obetydliga saker som finnar låta styra ens liv, eller ens påverka ens humör. Det är ju något jag inte rår för, och jag vill inte att min tid och mina förhållanden med andra människor ska bli lidande pga detta. Men ibland påverkar det mig mer än vanligt, och idag är en sådan dag.