The Pink Grapefruit

Att tillåta sig själv att leva och inte bara existera i vad som känns som ett vakuum där man straffar sig själv genom att göra ingenting, för att man inte är ute och tjänar pengar som alla andra
 
Det är mycket funderingar just nu. Funderingar om framtiden, vad jag vill jobba med och hur jag ska få ihop pengar till nästa hyra. Jag har tänkt fram och tillbaka på att skaffa ett deltidsjobb, att skaffa ett heltidsjobb, att bara skita i att jobba med något kreativt och spara det kreativa till min fritid, men jag kommer hela tiden fram till samma sak; jag mår inte bra av att ha ett vanligt jobb. Jag har alltid varit min egen, jag har "kört mitt eget race" som en av mina lärare en gång sa till mig. Jag har varit driven och sett till att det jag drömt om blivit verklighet.
 
Men nu är jag som sagt i en svacka, och det mest vardagliga känns som att bestiga ett berg. Och denna känsla, denna extrema trötthet gör att jag tvivlar på min förmåga. Klarar jag verkligen av att jobba för mig själv, att vara min egen chef och jobba hemifrån eller på resande fot?
 
En stor del av mig tänker att det är för sent. Att jag blivit för gammal, att det redan finns tillräckligt med duktiga unga människor där ute som är så mycket bättre än mig, att det helt enkelt inte finns någon plats för mig. Det sista världen behöver är ännu en fotograf/marknadsförare/filmskapare. Vi har faktiska, riktiga problem som behöver lösas, inte fler sätt att få folk att konsumera.
 
Så vad kan jag göra med mina skills, min examen och min erfarenhet som känns givande och som behövs här i världen? Jag sitter och tänker på det här varje dag, flera timmar om dagen, och jag har inga svar. Kanske finner man svaret när man minst anar det. När man bara släpper det hela och tillåter sig själv att leva och inte bara existera i vad som känns som ett vakuum där man straffar sig själv genom att göra ingenting, för att man inte är ute och tjänar pengar som alla andra.
#1 - NORRSKEN EMMISH

fin bild! =)

ha en bra kväll